Idag firar vi tjugoårsjubileum av signaltruppernas slutövning med stabsplats Göta ingenjörregemente Ing2.
Några kommentarer från dom som var med:
- Det enda jag kommer ihåg är att jag och P körde en lastbil och kom dit långt efter att olyckan hade hänt. Vi gick runt och tittade på skadorna på fordonen och hörde att vissa hade fått åka till sjukhus.
- Jag körde första bilen i vår militärkolonn. Vi kom precis förbi avspärrningarna vid vägarbetena innan dom stannade trafiken och vinkade fram motsatt körfält. Vi parkerade vid vägrenen efter en kurva och väntade in er andra. Vi fick vänta många, många minuter. Det var inte fri sikt till olycksplatsen där vi satt så vi såg ingenting av det som hände. Vi väntade och undrade var ni andra tog vägen. Till slut kom befälet förbi i sin Volvo och gav skarpa order: ”Det har hänt en olycka. Åk tillbaka till regementet!”. Jag minns inte vem jag hade som passagerare, kan ha varit L? Men vi följde order och rullade in mot Göta ingenjörregemente Ing 2. Jag minns att dom öppnade bommen för oss, det enda kvarvarande fordonet från slutövningen, och att vi åkte in mot uppställningen mitt på stora gården. Vi parkerade vår lastbil reglementsmässigt och tog varandra i hand. Nu var slutövningen över. Var våra kamrater fanns och i vilket skick, visste vi inte. Det tog nån timme eller två sen kom ni andra inrullandes med jämna mellanrum. Vi pusslade till slut ihop hela historien. Ingen var allvarligt skadad vilket var det viktigaste.
- Jag får flashbacks från denna olycka då och då, ibland när jag stannar vid ett rödljus med bilen och tittar upp i backspegeln och det kommer någon bil bakom får jag flashback om hur jag i folkabussen tittade upp i backspegeln och såg ett ett grönt lastbilsmonster komma farande och att jag för nån millisekund insåg att det här kommer att smälla….
- Jag åkte i valpen som jag tror minibussen trycktes in i, syntes inte en skråma på den. Om jag minns rätt körde G. Jag satt bredvid o läste Kafkas ”Processen” när det small.