Besök i Snuggan, utanför Lindesberg. Här tillbringade jag många somrar som barn hos farfar Gunnar och farmor May.
Jag minns det som en stor gräsmatta med ett stort trädgårdsland. Dom odlade bondbönor, ärtor och morötter. Det bästa jag visste var att äta dom färska direkt upptagna från jorden. Jag minns huggormar på väg till bryggan och att vi fiskade gädda med sax. Jag minns en rodd på Råsvalen när jag skulle visa en kusin Dick och hans fru hur stark jag var. Vi kom för långt bort, det började mulna och Dick fick ta över årorna hemåt. Jag minns att jag spikade vattenhjul och satte upp i forsen. Jag minns farmors gigantiska rosor, att jag kastade en pil i vaden på min pappa och att vi köpte sockerdricka och piggelin när vi gjorde besök i stan.
På återbesöket i april 2021 så hittar jag då äntligen ner till torpet igen. Det har byggts om och träd har fällts. Det som jag en gång mindes som stort, såg litet och futtigt ut. Tiden hade gjort sitt. En del platser gör sig bäst undanstoppade i en liten pojkes minnen.
Lite kuriosa: Min farfar Gunnar föddes 1911 i Ramsbergs församling i närheten av Bergshyttan. På gården Övre Forsen bodde då min farfars far August med sin mor Sara Lovisa och fadern Per Erik Persson och sina syskon. På gården Nedre forsen bodde min farfars mor Berta med sin mor Lovisa och fadern Jon Erik Söderkvist och syskonen. August reste till USA vid 24 års ålder och var då dräng på en gård i Fellingsbro. Han ägde antagligen ingenting utom pengar till resan till USA. August kommer hem efter sju år och köper då gården Lövåsen med rätt mycket mark. Där slår han sig mer med sin Berta och deras Gunnar. Gunnar blev sedemera byggmästare i Örebro och Lindesberg.